Familj som inte är släkt.

Jag har alltid haft en stor familj. Vi har vart tre syskon, många kusiner, många far- och morföräldrar och syskon till föräldrar m.m
Jag älskar att ha många i släkten. Men det är något som har gjort att den har känts mycket större än vad den egentligen är.
Min pappa har alltid varit, och är, musiker och när jag var yngre så var det ibland kollegor som sov över hos oss pga att de inte orkade pendla hela tiden, då var det lättare och bekvämare att sova hos oss. Inte oss emot. Jag tycker att vi alltid har haft mycket gäster hemma, det har vart fantastiskt roligt och det har jag verkligen fått med mig nu när jag har ett eget hem. Att det är trevligt och välkommet med gäster. Jag gillar när jag får rå om människor här och jag älskar när folk trivs hos oss och vill komma tillbaka.

Men det var en person som dels bodde en del hos oss, men som också jobbade på samma jobb som pappa, på kulturskolan, och som alltid har vart där, lite i bakgrunden, och sett min utveckling, varit min dirigent och lärare, och som blev någon sort extrafarbror mitt i allt. Och när jag var väldigt liten så sa jag att jag skulle gifta mig med honom när jag blev stor.
Han dog i lördags, och det är tråkigt att veta att jag inte kommer träffa honom igen och prata med honom. Såklart.
Och det är vemodigt att nu veta att det är bara jag som minns våra samtal, våran relation. Precis som det alltid är vemodigt att veta det när en person dör. Och därför kände jag att det var viktigt att skriva ner det.
Han var en del i att vår familj kändes större än vad den är.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s